tisdag 13 oktober 2009

Att le igen...



För visst hjälpte det.

Den blev min.

En egen lägenhet i en perfekt del av stan.
Med små vrår där man kan låta blockljus brinna långsamt.

Med murstock som ger värme när snön faller utanför.
Med spöklika förråd där man kan dofta timmer.

Hur bra kommer inte detta att bli?
Kanske kommer jag bli glad en dag ändå...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar