Att gråta i mörkret...

Det är inte så farligt som det kanske låter.

This is it- Michael Jackson.

I biosalongen, längst bak där man kan gömma sig bland scarfar och koftor- där fälldes det en tår när de vackra låtarna sjöngs av den största underhållaren någonsin.

Mitt flickrum hemma på landet hade helt okey tapeter...

Men, det var det ingen som visste för Michael´s posters, affischer och bilder täckte större delen och även taket.

Jag hade gett mycket för att få se honom live.

Tyvärr är det försent nu.

Hmm annars då?

Jo har varit en stor flicka och betalat mina egna räkningar helt själv utan hjälp.

Ja iaf utan hjälp med det tekniska.

Pengarna som blev över var så blygsamma att snälla mamma hjälpte till.

Det visste jag ju, att det skulle bli såhär ett tag innan den andra lägenheten är såld.

Dubbla hyror & räkningar är ingen favorit.

Att bo ensam är undebart men det sliter väldigt mycket på insidan att ha det jobbigt och inte vara så glad som jag kan vara.

Nåja, det finns alltid folk som har det värre eller hur?

Idag var det craaazy på jobbet!

800 kanelbullar slank ner i gästernas mage och nästan 300 lunch.

Jag & Sara sprang, hela tiden med ett leende på våra läppar och gjorde så gott vi kunde.

Jag fick även ett litet mini-frieri!

Det ni!

Tackade vänligt nej men iaf...