Att höra hösten utanför...

Ibland kan man nästan höra vilken årstid det är utanför fönstret, utan att ens titta ut.

I morse var det höst.

Inte mig emot då lite regn & rusk, kappor & snygga stövlar och en film när det knakar sådär mysigt i väggarna är bland det bästa jag vet.

Sommaren i all ära men då ska det vara varmt...

Jag vill se kvicksilvret i termometern utanför stiga till 30 grader, kunna springa i vattnet utan att tveka, sitta med solbrända ben, nypedikyr-ad och en iskall cider på en uteservering.

Inte såhär.

Inte med en kofta på mig bara för att springa ner på stan.

Inte i slutet av juli.

Därför blommar jag ut lite extra när det doftar höst.

När andra suckar och drar upp axlarna sådär som man gör när man känner sig en smula obekväm, då vill jag gå med min mp3 i öronen och få storstads-känsla.

För visst kan man säga att vissa årstider passar vissa städer?

San Tropez är sommar.

Milano är vår.

Aspen är så mycket vinter det kan bli.

Och New York är höst.

Idag vaknade jag av ett par röster som ville ner till stranden.

Hmm.

Jag vände mig om och somnade igen.

Nu åskar det ute...

Om min "Ogilla-lista" hade haft en punkt till hade åska kommit på en fjärdeplats.

Jag undrar om det ska regna resten av min semester?

Prickade in de första 10 dagarna så himla perfekt, med dagar på stranden och egen-gjorda drinkar men vännerna.

Nu får det nog bytas ut mot middagar inomhus och maraton i filmer & popcorn istället.

Tack och lov för fusk-brännor eller vad säger Ni?

Nu en låt till min lilla mamma, jodå på denna bloggen är jag inte lika hemlig som den förra, och kanske inte lika generös med detaljer så då kan alla läsa.

Men, det är ändå jag.

Och bara för att det är torsdag- tar vi en låt för oss flickor också!